Att upptäcka gåvan i sin sårbarhet

ThomasZetterstrom/ januari 7, 2021/ Okategoriserade, Snabba tankar

Jag växte upp med en mamma som är bipolär, något jag inte reflekterat över någon gång under mina snart 50 år. Men när det väl skedde, så infann sig ett enormt lugn och en förståelse för mig själv, vem jag är, hur jag fungerar och hur jag känner och upplever. Det fantastiska i detta var att historian släppte taget om det som är jag, jag ler och blir varm i hjärtat inför samma reflektion och vetskap i dag. Många års egen arbete med mitt eget helande ramlade på plats till en helt ny dimension. Detta utan buller och bång, historian blev sedd utan analys och utan intervention. Kanske såg jag den med ärliga öppna ögon för första gången. Historian var inte jag längre.

Att inte vara sin historia är något som pratas och skrivs om mycket. Men jag är min historia så länge som jag inte är medveten om den. Så länge jag inte ser den som den är, med ovillkorlig acceptans. Så länge historian inte fått komma i ljuset av kärlek så kommer den att informera mig om hur jag skall reagera och agera. Historian fortsätter att informera mig och dig, den fortsätter att påverka oss där vi är just nu och dit vi är på väg. Den berättar vem du är.

Detta var ett stort och tjockt lager på den lök som jag hela tiden försöker skala föll av, ytterligare ett lager, ytterligare en bit. En ständigt pågående process, allt för att få vara den jag är här och nu. Så tacksam för den väg som öppnat sig för mig genom detta helande arbete, de verktyg som alltid finns till hands och alla fina nära och kära. Thanks to the medicine, the path of fire and my family.